katzo

Jag har ett ät-problem. Det känns fel att kalla det för ätstörning, men det är något stört jag äter.

Så fort jag ser nån smula eller klick av något på bordet så tror jag automatiskt att det är något ätbart.
Nyss låg det en liten, liten klick av något på handfatet i badrummet (bara där fattar en normal människa att man inte ska stoppa det i munnen), så jag drog upp det med pekfingret och stoppade det i munnen.
Samtidigt som jag smakade av det insåg jag att jag alldeles nyss stod och smörjde in mej med brun-utan-sol, så det var alltså en liten droppe fake-bränna jag precis käkade upp.
Det smakade jätteäckligt. Det smakade nästan lite farligt.

Jag har även smakat handcreme, strumpludd, kartong, gruskorn, sudd, häftmassa och nån form av liten träflisa.
Jag har även smakat enkrona, men det tog jag inte fel på.
Jag visste att jag stoppade ett mynt i munnen. Men det var bara för att jag inte visste hur det smakade.
Det smakar blod. Det har ju alla smakat. Järn.

Det är ju fullkomligt livsfarligt!
Jag vet faktiskt inte varför jag äter allt, men det kan ju vara nåt gott liksom..

På vissa leksaker står det åldersmärkningar i stil med
"Ej lämplig för barn under 3 år".
Jag tror det är dags att jag får en egen varningsskylt innan det är försent.