katzo

Igår spontanbestämde jag och min kompis Britta att vi skulle dra till stan för att kolla in utelivet i våran gamla hemstad. Det har tydligen förnyats, förändrats och förbättras.

Det är rätt roligt när man går ut hemma. Flera gånger har jag varit med om att folk ser mej, ser jätteglada ut och springer fram och skriker:
- Heeeeeej Kattis!!!! samtidigt som dom ger mej en kram.
Det läskiga är att jag ibland inte kan placera VEM det är som jag precis står och kramas med.
Det är inga divalater, utan bara ren förvirring i och med att jag inte har bott hemma på väldigt, väldigt länge. Folk förändras utseendemässigt osv.
Så det är bara att krama tillbaka och skrika:
- Men heeeeeej! samtidigt som hjärnan snabbt som fan försöker minnas denna människa.
Var har vi setts förut? Eller HAR vi verkligen setts?
Det brukar oftast klicka till nån gång där under kramen, men en gång har jag varit med om att det INTE gör det.
Den känslan är hemsk. När denna "vän" till mej börjar fråga hur jag mår, vad jag gör nuförtiden, osv.
Vad ska jag svara? Ska jag fråga hur det är själv? Glömmer jag fråga nåt som jag borde fråga som "vän"?
Efteråt känns det så jobbigt, just att inte veta vem den här "vännen" är som man precis har kramats med.


Jag och min kompis Christian hade bestämt att mötas ute, så jag ringde honom och frågade:
- Hej, vart är ni nånstans?
Det är väldigt mycket ljud i bakgrunden, men jag tycker att Christian svarar:
- Vi är på August.

Det lät inte alls som ett Christian-ställe, men som sagt, folk förändras.
På August spelade vårat bästa lokala band, Engmans Kapell, och jag och Britta stod och sjöng med i texterna och kollade på vuxet folk som inte såg ut att ha varit ute på krogen sen 1998, och som tagit på sej den tidens partyklädsel samt tog igen allt som dom missat sen dess.
Efter en rundvandring på ställets lokaler märker vi att det inte är många människor under 35 där inne. Förutom vi då. Och Christian är som försvunnen.

Så vi går ut och kollar läget, Hudiksvalls krogar ligger ju ändå i princip på en och samma gata.

Jag ringer Christian:
- Men vart fan är du då? Jag hittar dej ingenstans!
- På Hogges! svarar Christian.
- Hogges??? Du sa ju att du var på August?!!
- August? Är du tokig?
Christian hade inte förändrats.

Så vi skuttade iväg till Hogges.
Entrévärdarna gav oss stämplar, var väldigt trevliga och frågade vart vi hade varit innan och undrade om vi hade haft roligt. Då svarar Britta:
- Vi hade säkert haft roligt om vi var i eran ålder!
Då tänkte jag "Men vad säger hon?", så jag kände att jag måste sticka in ett:
- Eh.. eh.. fast jag hade JÄTTEKUL..
Där ljög jag.

Väl där inne hittade vi äntligen Christian. Vi gick runt och tittade på folk och sånt man gör ute.
Sen satte vi oss vid ett bord.

Från ingenstans står det sen plötsligt en man, mittemot vårt bord, som stirrar rakt på Christian.
Då viskar jag:
- Christian. Det ser ut som att den där mannen vill skratta åt dej. Eller slå dej. Jag vet inte säkert.

Sen kommer mannen fram, böjer sej rakt fram över bordet, näsa mot näsa med Christian och säger med svensk-amerikansk brytning:
- Du ser cool ut. Riktigt tuff. Du ser inte ödmjuk och snäll ut. Men jag vet att du är det. Innerst inne.
Christian, som faktiskt ser ut precis så, bara tittar på amerikanen och ler lite.
Sen tittar amerikanen på Britta som sitter knäpptyst, och säger:
- Och du är väldigt ödmjuk. Jag ser det.
Sen vänder han sej mot mej och säger:
- Och du.. Du är unik. Det finns bara en som är som du.

Sen slår han sej ner och vill att vi ska gissa personliga fakta om honom. Vi hade fel på allt, men dom rätta svaren var i alla fall att han var 40 år, han hade haft 36 förhållanden, han hade 8 barn och han visste vad kvinnor vill ha.
Barn då, antar jag.

Han "visste" även att Britta och Christian bara var vänner (vilket stämde då detta var första gången dom sågs), han "visste" att jag och Christian egentligen vill ha varandra(?), men att vi aldrig kommer att göra något, då Christian tydligen följer nån slags "kod".
Sen, som sista tips på vägen, sa han att Britta ska dricka mycket rödvin. För då kommer hon få 2 söner och 1 dotter. Och Christians ledord är "massage". Då kommer han att få kvinnor.

Jag sa till den mystiske amerikanen att det kändes som att han kom från ingenstans, sa det som "stämde" om oss, lite som om han var sänd från ovan för att lämna lite viktiga budskap, för att sen försvinna. Poff bara.
Då utbrast han:
- Det säger ALLA tjejer!!

Och innan han försvann poff, så satt han lite väl länge vid vårat bord och fortsatte att berätta om oss. Enda fram till efter stängningsdags.
Sen försvann han.
Poff..