Att vägra inse att man ringt fel
Vanligtvis ber man ju om ursäkt för att man slog fel nummer och lägger sedan på.
Jag däremot, ringde fel en gång, men vägrade att tro det.
Jag och min vän Magdalena hade inte pratat med varandra på flera månader. Men en dag bestämde jag mej för att ta tag i saken och ringa upp henne.
Jag tog fram familjens svarta telefonbok, slog hennes nummer och väntade på signalerna.
- Ja, hallå det är Göte, fick jag till svar på göteborgska.
Jag kom av mej en sekund, men mindes snabbt att Magdalenas pappa Uffe var en skämtsam typ som gillade att skoja till det.
- Haha. Hej Ulf! Det är Katarina. Har du Magdalena där?
- Ulf? Magdalena? undrade "Göte". Här finns ingen Ulf eller Magdalena.
- Nänä, skrattade jag.
"Göte" påstod att jag hade ringt fel. Jag förstod inte Uffes skämt överhuvud taget, men jag bad om ursäkt och la på.
Jag funderade en stund över det som just hade hänt, sedan slog jag numret till Magdalena igen, men denna gång lite långsammare.
- Hej det är Göte, sa någon återigen på andra änden.
- Ja hej.. det är Katarina. Igen..
- Söker du fortfarande den där Magdalena?
- Haha. Ja, precis.
- Du har nog ringt fel.
- Vadå, är det inte Ulf?
- Haha.. Nej nej. Göte heter jag!
- Shit.. då ber jag verkligen om ursäkt igen.
Hur gick det till egentligen? Numret var ju rätt? Skulle jag våga mej på ett tredje försök?
Jag bestämde mej för att göra det för sista gången. Långsammare kan ingen ha slagit ett nummer.
- Ja hejsan, det är Göte, sa mannen för tredje gången.
Jag gav ifrån mej en tung suck till svar.
- Är det Katarina igen? sa Göte frågande.
- Japp..
- Du får nog ta och kolla upp det rätta numret, sa Göte snällt.
- Ja, jag ber verkligen om ursäkt. Förlåt!!
- Det är ingen fara. Det var trevligt att talas vid.
- Tack. Hej då, Göte.
- Hejdå, Katarina.
Jag satt som paralyserad efter samtalet med Göte. Jag vågade verkligen inte göra ett fjärde försök.
Jag ringde inte till Magdalena, eller Göte heller för den delen, på säkert ett år.
Men en dag tog jag mod till mej och gjorde ett nytt försök och slog exakt samma nummer. Och då svarade äntligen Magdalena!!! Jag blev överlycklig. Dels över att äntligen få prata med henne efter nästan ett helt år och dels över att det inte var Göte som svarade, även om han var en riktigt trevlig typ.
Min far efter några glas
Mina vänner vill ofta komma hem till oss och titta på min pappa.
Det känns ju alltid kul när ens bästa kompisar ringer, men när dom gör det frågar dom om pappa är hemma. Inte om jag är det.
Nyss åt vi middag, och han tog ett par små nubbar till. Sen blev han såhär:
När du har fel trosor på dej
"Jag har alldeles för snygga trosor på mej för att sova ensam!"
Det känns ju alltid bra att ha snygga kläder, men det är ju lite bortkastat att använda snyggtrosorna när det inte är någon annan än du själv som ska se dom, eller hur?
Ska man sova ensam så väljer man inte snyggtrosorna. Man väljer dom sköna! Och man behöver inte äga ett par mormorstrosor, hur sköna dom än är. Men sköntrosan är alltid bekvämare än snyggtrosan. That's it.
När man som jag lever i en väska så finns allt man behöver där i.
Jag har alltid med mej tandborste, deo, plastsked, tändare, plåster, öronproppar, mobilladdare och självklart ett par trosor.
Varför då, kan man tänka?!
Jo, man vet nämligen aldrig när dom kan komma till användning. Man kan kalla dom för "räddaren i nöden-trosor".
Alla behöver byta underkläder, men räddaren i nöden-trosan är lite speciell.
För du kan ju av nån anledning hamna i en situation där du märker att du INTE kommer att sova ensam.
Och när ni närmar er läggdags kommer du på det. "NEJ! JAG HAR JU DEN FULA SKÖNTROSAN PÅ MEJ!"
Då säger du bara att du ska till badrummet en snabbis. Spring in på toan, av med dina favvisar och på med snyggisarna! Sen är du redo för vad du nu har i baktanken, men hur som helst kommer det i alla fall kännas lite bättre.
Okej, det ÄR lite som att gömma sin älsklingsnalle när du får besök. Du älskar den mer än något annat, men du vill ju inte att alla ska veta att du fortfarande har din björn framme när du har fyllt 20.
Det är likadant med sköntrosan. Dom är så jävla sköna så att du inte kan slänga dom. Dom är fula, men det spelar ingen roll. Bara när du får sovsällskap. Jag fick en rolig Facebook-kommentar där en person skrev "Det spelar väl ingen roll om man har fula trosor på sej. Dom ska ju ändå av!"
Kan ligga något i det, men det kan ju också vara så att man kommer att behålla dom på.
Och då ligger man där, med sina bomullstrosor som går upp till naveln och täcker mer än hela stjärten.
Det är kanske många som inte tycker att det spelar någon roll vad fan man har på sej. Men jag kommer i alla fall fortsätta att ha mina räddaren i nöden-trosor i väskan.
Hur vill DU gå och lägga dej?
Spotify ska fan kosta!!! eller?
Klart som fan att man ska betala för musiken, så att upphovsmännen får lite cred (7 öre/låt?) för allt slit. Tänkte jag.
Men nu sitter jag här och är skitpissed över att jag tydligen har lyssnat "för många gånger" på mina älsklingslåtar.
Gratis har jag lyssnat. Och nu ska jag straffas.
Fattig är jag också. Så jag kan inte betala för att komma undan mitt brott.
Nu när jag bara har mina "näst bästa" låtar kvar i spellistan gör jag en fuling och spolar tillbaka låten NÄSTAN från början, innan den har tagit slut. För då kanske jag lurar Spotify så att Spotify TROR att jag inte har lyssnat mer än en gång.
Jag vet inte ens om det funkar. Antagligen är jag bara helt dum i huvet.
Let's blogg!
Hej på er!
Det är många som efter att ha läst mina statusuppdateringar på Facebook, som kräver (okej, inte kräver) att jag ska starta en blogg.
Så, ja.. det kan jag väl göra.
Det blir som statusuppdateringar, fast lite längre.
Jag har faktiskt en annan blogg redan, men där står det bara massa skit om lite ex-pojkar, skryt, musik och att jag har åkt tåg och har ont i magen. Typ.
Så nu ska jag försöka skriva en rolig blogg istället.
Det är farligt att försöka vara rolig om man inte är det. Man ska inte försöka. Men känner jag att jag har nåt jävligt kul att berätta, då kommer du hitta det här!
Jag heter i alla fall Kattis, eller Katarina, men det säger jag aldrig, för jag tycker att jag uttalar det så fult. Jag är 22 år och tänker aldrig mer ljuga om min ålder. Jag bor ingenstans på riktigt eller på heltid. Jag sover oftast i soffor, på madrasser, i kompisars sängar, eller tjuvsover på hotell.
Men jag äger en egen säng och den står hemma hos mina föräldrar, där jag nästan aldrig är.
Man hittar mej oftast i Stockholm, Kristianstad eller Hudiksvall. Det är ju så roligt att åka tåg.
Jag har samma efternamn som min pappa, för det brukar tydligen vara så. Men jag funderar på att ta min mammas också. Jag tänker ändå inte gifta mej på jättelänge. Jag har ingen pojkvän på riktigt, men ibland försätter jag mej nästan i såna situationer. Tills vidare liksom.
Jag är helt sjukt duktig på att komma ihåg siffror. Särskilt mina vänners personnummer, portkoder, mobilnummer, streckkoden på dom små Coca Cola-burkarna samt siffrorna på min vän Joels VISA-kort.
Jag tycker att det är svårt att dricka kolsyra och jag hostar av Snickers. Jag har en ring i näsan och får jätteont i magen av Chicken Nuggets och Mc Flurry.
Kollar facebook alldeles för ofta och jag är inte så lång, 159 cm!
Jag har alltid samma örhängen och byter klädstil efter killarna jag umgås med.
Jag älskar musik och försöker bli bra på alla instrument. Jag har inget körkort.
Jag är yngst av 7 syskon, är faster och moster åt 13 personer och min pappa är pensionär. Fast fräsch.
Jag har två katter, var av en har en halv svans. Vi har också två fåglar som ingen egentligen tycker om.
Jag har alldeles för många kompisar och alldeles lagom med nära vänner. Jag älskar alla människor tills dom bevisar motsatsen. Jag har ärr på mina knän sen jag var 15 år och skulle åka min premiärtur med min brors moped. Jag sprang bredvid moppen samtidigt som jag gasade alldeles för fort. Sen ramlade jag, sen ramlade moppen och sen blev det blodigt.
Jag är värdelös på sport men bra på musik, särskilt munspel. Och jag älskar dialekter och ibland låtsas jag att jag är skånsk.
Det var väl det som var viktigast.
Läs nu för fan, för då skriver jag oftare!
/Kattis
